 Tre Kronors resa till Musikfestivalen Musik i Glasriket sommaren 1999 blev en minnesvärd upplevelse för alla inblandade. Musikkåren gav tre större konserter. Det blev framträdanden i Karskrona, Duvemåla Hage samt Åseda Folkets Park. Sommarkvällarna var varma och stilla och stämningen var på topp. |
 Torbjörn Hansson med esskornett i Duvemåla Hage |
 Cirka 200 konsertbesökare njöt av musiken |
|
| Ur Smålandsposten 2/8 1999 | |
Tre Kronor bjöd på en mjuk musikupplevelseEn tredjedel av landets musikkårer finns som bekant inom ett begränsat område i sydost med Glasriket som centrum. Men att det finns framstående blåsorkestrar även på annat håll har vi fått flera bevis för under den stora musikfestivalen, som avslutades i går. Ett exempel är musikkåren Tre Kronor från Stockholm, som gästade Duvemåla i lördags kväll och Åseda i går eftermiddag. Hasselbackens husbandTre Kronor har inte tidigare förekommit i programmen för glasrikesmusiken, så det här var litet av en Smålandspremiär.Men i kungliga huvudstaden är kåren välkänd bland annat som husband på Hasselbacken och flitigt förekommande på Kungsträdgårdens estrad. Den har 15 år på nacken, startades av tvillingbröderna Nils-Gunnar och Lars-Owe Burlin. Den förstnåmnde är kårens dirigent, den andre spelar klarinett. Låt mig så genast säga, att den konsert som jag lyssnade på i Duvemåla hage i den varma sommarkvällen blev en ovanligt trevlig musikalisk upplevelse. Tre Kronor är inte bara en särdeles prydlig fyrtiomannaorkester att beskåda, den spelar också högklassig musik av de mest skilda slag. Repertoaren sträcker sig genom hela musikhistorien. Mest svensk musikI lördags hade man dock satt svensk musik i centrum. Man inledde med sin egen marsch, komponerad av Sam Rydberg.Första satsen ur Romans Drottningholmsmusik, skriven 1744, klingade stilriktigt och rytmiskt tilltalande, liksom Joel Olssons vackra vals I våretid. Dirigenten Nils-Gunnar Burlin kunde ägnas ett helt särskilt kapitel. Han hör till de allra bästa inom sitt gebit. Hans plastik och koreografi är obetalbar att se. Ändå leder han orkestern med små medel utan yviga överdrifter. Orkestern har som helhet ett mjukare sound än som är vanligt i blåssammanhang. Anledningen är att man använder sig av mycket kornetter och ventilbasuner i sin besättning. Man månar också mycket om, att just ljudet och renstämningen ska vara perfekt. Musiken ur Rocky-filmerna lät dock ganska frän, varför det var skönt att få återvända till det naturlyriska genom esskornettisten Torbjörn Hanssons mjuka och känslofulla solo i Posten i skogen. Horgalåten i ett kraftfullt arrangemang avslutade den första avdelningen. Mera folkmusik fick vi till livs i Albert Lövgrens bearbetning av En liten gångtrall. Så framträdde Voltaire som solist! Jo, han heter så, den duktige flöjtisten Joakim, som mycket fingerfärdigt exekverade norrmannen Trevor Fords Polonaise för piccolaflöjt. Börs Anders Öhman ville inte vara sämre utan plockade fram sin occarina och till orkesterns niomannaoktett (!) på ett suveränt sätt spelade Petite Tonkinoise, en sorts fransk schottis. Tosellis Serenata och musiken ur filmen Zorba gick förstås hem till hundra procent hos publiken, liksom den avslutande marschen Grönt ljus ur Per Lundqvists Stockholmssvit. Man applåderade sig till ett extranummer. Det blev förstås Kronobergarnas paradmarsch. Efter den var lyckan fullständig hos de cirka två hundra konsertbesökarna i Duvemåla hage! STIG JONASSON |
|